Man tror sig veta...

... men det gör man verkligen inte...

Det finns hopp bara man tar sig tid att försöka finna den igen, allt är inte så illa som man faktiskt tror ibland och jag hoppas att du verkligen(återigen ordet) känner efter vad du själv klarar av att bära, det känns bra att du känner att du kan anförtro dig hos mig och jag lyssnar alltid, inte bara för att jag(som du så väl vet) va i lite samma situation som du är nu, utan för att jag anser oss vara bra vänner. 
 
Att försöka hjälpa någon som mår så dåligt är näst intill omöjligt, men det är fasen inte lätt att låta bli att vilja, när man ser hur jobbigt personen mår. Att stå utanför och banka så att knogarna blöder utan att ens få in en fot gör att man tillsist inser att det är lönlöst att försöka. Jag kan bara ge dig råd från mina erfarenheter och hoppas att du kan finna en väg utan att du själv far illa.

Man ska nog hålla sig undan från det som riskerar att dra ner en ännu mer, 
framför allt om det är två negativt laddade poler...




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0