JennyandtheSunshineband

Mina föräldrar börjar nu efter drygt två hundlösa år sakta men säkert kolla runt efter en ny. De har till och med köpt en sådan där hundbok, med olika raser i, för att få inspiration att kunna välja bland alla dessa raser som faktiskt finns. Mamma är ju fortfarande inne på en Ladyliknande ras, alltså en Schäfer-Stövare-Labrador...eller något i den stilen...fast de har redan lyckats enas om en ras som fanns beskriven i rasboken, nämligen en Beagle;


Beagle

Jag tycker absolut att den skulle passa mina föräldrar, fast det dem måste tänka på är ju att det faktiskt är en spårhund och måste därför tränas noga så att den inte spårar alldeles för mkt. Den är lagom i storlek, med tanke på mammas fysiska ohälsa i benen så är det en viktig aspekt, hon måste ju kunna hålla i utan att dras omkull. Och det är ju som sagt en spårhund, vilket vår Lady alltså hade en unns av, så någon likhet är det ju.

Jag själv vill ha så många olika hundraser så jag vet inte om jag nånsin skulle kunna välja. Men bara stora hundar, inge små, inte nåt för mig... Men jag har i helgen varit lite hundvakt, vilket var så roligt!! Det va jättemysigt att få ta hand om en hund igen, och vilken hund alltså, Baron, en Alaskan Malamute, ett blått och ett brunt öga, och så där bamsigt gosig, en mkt mkt snäll vovve.

Alaskan Malamute

Jag fick faktiskt en crazy tanke under tiden som jag varit hundvakt, att jag nån gång vill skaffa mig flera Alaskan malamute, inte som i "Kennel", utan som i " Jag bor i ett hus med stor tomt så att jag kan ha en stor hundgård". Men tanken ligger långt före själva utförandet om det blir av.
Som min faster och hennes man har haft, fast deras ras var Akita, och även det är en fin ras. Nu har de bara en hund, Amaja, väldigt lekfull och stor. Fin päls i massa olika färger.

Akita

Hum, det är svårt. Men jag har även en tanke(som ligger mkt närmare i tiden) på att skaffa en kissekatt, men jag vet inte, de hårar och kommer antagligen klösa sönder allt jag äger plus lite till så jag ryggar lite tillbaks. Men ska jag skaffa en så lär det bli i samma veva som föräldrarna skaffar en vovve, så att vi kan vänja dem vid varann. Annars blir det inge vidare. Vi måste ju kunna lämpa över våra djur till varann ibland när nöden kräver, utan att det flyger hund och kattpäls överallt. :)

Som sagt, jag saknar verkligen att ha hund och det är absolut något jag är säker på att jag kommer att skaffa i framtiden. Min familj har alltid, eller en längre tid iaf, sagt lite skämtsamt att jag kanske bara kommer skaffa hundar, alltså då istället för ungar, som min faster och hennes man. Och ja, just nu i detta läge, låter det rätt logiskt och rimligt. Men vem vet, jag kan ju faktiskt ändra mig med tiden. Det får vi helt enkelt se i framtiden, här och nu väljer jag hund före barn.
But hey, that's just me. 8)