typiskt men sant

ojoj.. nu blir jag trött, när jag inte riktigt förstår vad som just hänt. varken ur min egen synvinkel eller ur den andres...men det är bara att ta det för vad det är... eller iaf se till att låta bli att lägga någon större vikt i det. För genom små virvlar kan större mkt mer obehagligare virvlar växa.

Därmed inte sagt att jag inte tycker om det som är, nej, jag rent av.... känner ett lugn...samtidigt som jag är upprymd och alldeles galen inombords. Och kom ihåg; Jag är inte som alla andra, även om jag har en del åkommor som är gemensamt med dem.

8)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0