Tictac...
that's the sound of your life standing still...
En halvtimme kvar innan jag får stänga butiken och gå hem. Just nu har jag varken musik eller nån film på så jag hör bara surrande maskiner och en otroligt irriterande väggklocka som nyligen blivit upphängd. Ögonen svider en aning och huvudet bulltar lite grann men mest av allt känns det jäkligt ensamt för tillfället.
Har ingen aning om det ens finns nån som läser min blogg längre då jag är usel på att uppdatera skiten.
Såg att det var ganska precis en månad sen jag skrev senast. Antar att jag egentligen inte vet varför jag har en blogg och därför inte riktigt vet vad fasen jag ska skriva. Jag skulle kunna fylla upp med det minsta lilla jag gör varje dag, det är ju tydligen så det går till om jag fattat det rätt. Som att skriva om hur många väskor och skor jag har köpt, fast mina anställda knappt får sin lön i tid eller alls... Men för mig känns det ganska onödigt att ägna tid åt att skriva just onödiga saker i onödan....som nu...som jag gjort tidigare... men jag fortsätter väl en stund...
Jag fick en liten panikkänsla idag, mest för att jag skapade den själv då jag inte kunde resonera realistiskt, till en början gick det bra...efter ett tag kom irritationen och sen ut ur det blå damp rädslan ner i mitt knä och skapade kaos... allt detta för att en mobiljävels batteri dött och ägaren till denna mobil inte kunde tänka att jag kanske skulle kunna börja oroa mig om denne ej hörde av sig på hela dagen... plus att jag i samband med detta satt och kollade på en film...en film som handlar om en flicka som blir mördad och hamnar mellan liv och död...jag blev ju inte direkt mindre uppstressad av det. Men all well, då jag har vänner att lita på. Tack för att jag alltid kan lita på er där ute. Idag var det Micke som fick äran att vara min räddare i nöden.
Vår stackars Baron ska snart opereras, då han har en tumör i baken är det bråttom att få bort den, plus att han måste kastreras för att minska risken att det kommer tillbaks. Splendid. Precis vad som behövs.
En trevlig dag var iaf i fredags, eller snarare på kvällen då jag fick umgås med mina underbara vänner för en stund. Jag kände mig iofs lite väl full för det lilla jag drack men det va behövligt i vilket fall. Synd bara att jag inte kunde/orkade följa med på lördagen. Men måste man jobba så måste man...dålig/fel planering från min sida, plus det oväntat dyra vet. besöket om två veckor.
blabla... och dax att gå hem.
Hej då.
En halvtimme kvar innan jag får stänga butiken och gå hem. Just nu har jag varken musik eller nån film på så jag hör bara surrande maskiner och en otroligt irriterande väggklocka som nyligen blivit upphängd. Ögonen svider en aning och huvudet bulltar lite grann men mest av allt känns det jäkligt ensamt för tillfället.
Har ingen aning om det ens finns nån som läser min blogg längre då jag är usel på att uppdatera skiten.
Såg att det var ganska precis en månad sen jag skrev senast. Antar att jag egentligen inte vet varför jag har en blogg och därför inte riktigt vet vad fasen jag ska skriva. Jag skulle kunna fylla upp med det minsta lilla jag gör varje dag, det är ju tydligen så det går till om jag fattat det rätt. Som att skriva om hur många väskor och skor jag har köpt, fast mina anställda knappt får sin lön i tid eller alls... Men för mig känns det ganska onödigt att ägna tid åt att skriva just onödiga saker i onödan....som nu...som jag gjort tidigare... men jag fortsätter väl en stund...
Jag fick en liten panikkänsla idag, mest för att jag skapade den själv då jag inte kunde resonera realistiskt, till en början gick det bra...efter ett tag kom irritationen och sen ut ur det blå damp rädslan ner i mitt knä och skapade kaos... allt detta för att en mobiljävels batteri dött och ägaren till denna mobil inte kunde tänka att jag kanske skulle kunna börja oroa mig om denne ej hörde av sig på hela dagen... plus att jag i samband med detta satt och kollade på en film...en film som handlar om en flicka som blir mördad och hamnar mellan liv och död...jag blev ju inte direkt mindre uppstressad av det. Men all well, då jag har vänner att lita på. Tack för att jag alltid kan lita på er där ute. Idag var det Micke som fick äran att vara min räddare i nöden.
Vår stackars Baron ska snart opereras, då han har en tumör i baken är det bråttom att få bort den, plus att han måste kastreras för att minska risken att det kommer tillbaks. Splendid. Precis vad som behövs.
En trevlig dag var iaf i fredags, eller snarare på kvällen då jag fick umgås med mina underbara vänner för en stund. Jag kände mig iofs lite väl full för det lilla jag drack men det va behövligt i vilket fall. Synd bara att jag inte kunde/orkade följa med på lördagen. Men måste man jobba så måste man...dålig/fel planering från min sida, plus det oväntat dyra vet. besöket om två veckor.
blabla... och dax att gå hem.
Hej då.
Kommentarer
Trackback
